Publicerad av Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Viktigt att komma ihåg att vi är förebilder vare sig vi vill eller inte. Barnen har oss och vårt förhållningssätt som rättesnöre i utformningen av sitt eget. På det sätt vi möter barnen kommer de sedan möta varandra. Om de ofta möter ifrågasättande och kritik kommer de till stor del ifrågasätta och kritisera varandra. Här gör vi dock ofta en värderingsskillnad. När vi vuxna ifrågasätter och kritiserar barnen ser vi det som en del i vår roll som uppfostrare. När barnen gör det samma med varandra kallar vi det mobbning…
Om vi aktivt väljer vårt förhållningssätt och förstår det kraftfulla i att barnen gör som vi gör kan vi också forma något fantastiskt!
När vi väljer att möta barnen med empati skapar det möjligheter för barnen att empatiskt möta varandra. När vi lyssnar på barnen lyssnar de med större intresse på varandra och på oss vuxna. När vi försöker förstå och intressera oss för barnens olikheter istället för att försöka forma dem i samma mall ökar också deras förståelse och acceptans för andras olikheter och olika sätt att uttrycka sig.
Då vi hamnar i situationer där vi upplever att mötet med barnet blir extra utmanande är det lätt att tänka att vi måste ändra på barnets beteende men då behöver vi komma ihåg att vi aldrig kan förändra någon annan eller dennes beteende. Det enda vi kan påverka är vårt eget förhållningssätt och vårt sätt att möta barnet i den aktuella situationen. Genom att möta med intresse och en önskan om att förstå barnet och de bakomliggande orsakerna till det problemskapande beteendet ökar våra chanser att kunna mötas på en likvärdig nivå. Orsakerna till problemskapande beteenden ligger i miljön runt omkring, i många fall den psykologiska miljön, inte hos barnet. När vi förändrar miljön, vårt sätt att möta, till en situationen där barnet upplever sig sedd, lyssnad på och tagen på allvar minskar, i de allra flesta fall, de problemskapande beteendena.
Var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dig. Vi måste leva värdegrundsarbetet i praktiken inte bara tala om för barnen hur man bör vara mot andra eller att alla människor är lika mycket värda. Om de inte själv får uppleva och känna att det är så kommer de inte heller kunna leva det fullt ut i sin egen vardag. Vi måste börja med att möta barnen så som vill att de ska möta oss och varandra, med empati, förståelse och ömsesidig respekt.
/Veronica